Fan, nu är man snart där
Funderar jag mycket i normala fall så är det inget emot vad jag gör idag.
Så många idéer har bollats, både på filten i gräset hemma hos familjen och på bästaste Amandas betongbalkong med utsikt över E22:an.
Hade någon annan frågat mig hade jag sagt Go for it! utan att tveka men nu är någon annan jag och inget känns plötsligt lika simpelt.
Amanda delade med (och smittade av) sig sin 25-årsångest, trots att det är ett helt år dit. Vi kom in på diskussioner om vad vi gjort de senaste fem åren och hur väl de stämde in på hur vi egentligen hade tänkt oss. Vår vision om att vid 25 skulle man ha hunnit leka av sig och komma på vad man ville göra med sitt liv, att vid 30 skulle det vara dags att börja tänka familj.
Under viss tidspress sitter jag nu här på balkongen och funderar vidare. Tänker.. fan, nu är man snart där.
